Snart är det ett nytt år, förhoppningsvis så blir det ett bra år men nya toppar och dalar.

Detta året började bra, fick ett jobb som jag trivs med. fick mig en provanställning på nattetid. men ja tyvärr så har det inte bara varit bra. jag förlorade en av dom som stod mig närmast till hjärtat, det är svårt att komma över en sån här händelse och kämpar med det varje dag.

jag lämnar 2014 både med glädje och med en stor sorg som kommer att ta lång tid att komma över. och jag välkomnar 2015 och hoppas verkligen att det blir mitt år.

En Gammal bild, som är tagen 2009 (tror jag) 

Som dom flesta vet så firar jag inte jul med min familj. detta är ett beslut som jag tog 2010. det har accepterats att jag har annat för mig och inte har tid att åka iväg någonstans varken till Stockholm eller till Öland. 

Anledningen detta året är att jag jobbar natten, jag kommer spendera julafton med mina katter och med mina pensionärer, så som jag vill ha det. 

Detta kommer bli en bra jul, det har det varit varje år sen jag beslutade att antingen fira den med ett gäng vänner, eller någon annanstans.

God Jul och Gott nytt år. 

Idag var jag på bio och såg Håkan Hellström på Ullevi, eftersom jag inte kunde se honom live, så var det en fantastisk film att se på. så mycket som denna person betyder för så många både för mig och andra, det känns bra att tillhöra en av dom som älskar Håkan Hellström. man känner sig stolt över honom på ett sätt som är så svårt att förklara. men att han lyckades, han är en förebild för så många.

jag var och såg filmen själv kände att jag behövde lite ensam tid, det var ett tag sen jag gjorde någonting för mig själv. detta har varit en bra dag och kväll nu försöker vi se ljuset i tunneln, det finns en framtid för mig också.
efter filmen så tog jag en långpromenad hem. och fick tid att tänka på allt och ingenting, allt löser sig med tiden, det finns en tid och plats med allt som händer.



''Det bästa har inte hänt än''.

Jag började prata med en person igår av från en sida på internet. och kände mig väl inte riktigt på träff-humör. men ändå på rätt så gott humör att vilja prata med någon ny. så skriver en person till mig verkar trevlig till en början så jag svarar personen.
sen kommer frågan om jag ville ses och jag svar Nej inte idag men kanske en annan dag..! så tänker inte mer på det så loggar ut från denna sida. och loggar in igen idag.
så har denna person skrivit till mig igen med frågan varför jag inte ville ses och jag svarar att man ibland inte vill träffa människor..
och så undrade denna människa om jag ville ses idag istället. och jag sa nej men att det finns andra dagar att ses på istället, och denna person svarar tillbaks, Nope, du har bara chans att träffas idag!!

okej jag tänker nu outa denna personskön eftersom det finns ingen respekt nog att få bli en hen. detta är då en man/pojke,

min fråga är egentligen hur begåvad är man när man tror att vi som identifierar hos som kvinnor går på detta?? att det bara finns en chans att ses idag eller här och nu. det finns så mycket bättre människor än så. det är bara att tacka och gå vidare med livet. det finns så mycket bättre personer där ute.

Denna man/pojke, var enligt den sidan på internet 28 år gammal och man kan ju tycka att en så pass gammal människa, kan ha lite mer vett bakom pannan än så.

Nej man får stå upp för sig själv det finns så mycket bättre människor där ute som är mer värd din tid.

Idag har det ändå varit en bra dag. jag har sovit största delen av dagen. så idag har jag inte fångat dagen. men det känns okej ändå, jag behöver inte alltid göra saker på dagarna utan det är okej att sova bort den också.
Speciellt nu när livet är lite upp och ner och man har humörsvängningar som heter duga. ena stunden är man glad och skrattar och har roligt andra stunden är en blandning mellan gråtfärdighet och ångest.

jag är glad över så mycket i mitt liv. jag har underbara vänner som lyssnar på mig när jag mår dålig, jag har en fantastisk familj som alltid ställer upp. jag har ett jobb som jag trivs med. jag håller just nu på att ta körkort. jag är vice ordförande i en RFSL Ungdom sydväst, jag är med i valberedningen för RFSL Göteborg.

även om jag också kan känna att mitt liv behöver en paus så jag hinner stanna upp och tänka så känns det ändå bra att man har så mycket som händer runt omkring en.

Denna dag är det inte bara Anna-dagen (min namnsdag) det är också Teds födelsedag, idag skulle han ha fyllt 31år.

Saknaden är enorm, det känns helt ofattbart att du inte längre finns. det enda jag vill är att lyfta upp luren och ringa dig bara för att få höra din röst igen. vill känna din närhet vid min sida. vill lägga huvudet på din bröstkorg och höra ditt hjärta slå. så mycket som jag aldrig kommer att få göra igen,

vissa dagar är bättre än andra, jag går med tron som jag för det mesta gör att allt löser sig. livet är en bergochdalbana, just nu är den på botten men åker snart upp igen hoppas jag.
jag tar det steg för steg.

Jag saknar dig Ted!
''Grattis på Födelsedagen fina du, Jag saknar dig mer än vad ord kan beskriva,
hoppas du har det bra vart du än befinner och att du kommer och hälsar på mig lite då och då,
Allt känns så ofattbart, vill bara kunna lyfta luren och ringa dig så jag kan höra din röst en sista gång, saknar din närhet något enormt.
Jag önskar jag tog chansen att säga att jag älskar dig, och att jag saknar dig
Puss och kram Din Malin.''

jag har gått igenom detta förr och jag kommer ta mig igenom detta igen..

Det är aldrig lätt att förlora någon som står en nära.. för ca 6år sen så tog en av mina bästa vänner livet av sig och under den tiden så bodde jag i ett kollektiv och trodde jag hade hela världen framför mig, jag gjorde saker som en vanlig 20åring gör, vilket är att umgås med sina vänner och försöker hitta sig själv man hade nyss tagit studenten och trodde att man var mer vuxnare än vad man egentligen var. 

Den 5te februari 2008 så rasade hela min värld samman. man kommer ihåg det som om det vore igår, man har ju med åren lärt sig att hantera sorgen av sin förlorade vän genom att ha åkt in fram och tillbaka till psyket och man har varit oerhört ostabil men ändå lyckats överleva och fått sig en hyfsat stabil vardag. 

när man har byggt upp sin värld igen, man har en utbildning och man har en inkomst varje månad och man känner att livet är hyfsat okej ändå och man står stadigt på benen igen och är redo att möta vardagen och man vaknar upp varje morgon och inser att livet är ju ändå rätt så bra ändå. 

så händer det som verkligen inte får hända ännu en person som står mig nära har går bort i samma tragiska händelse som min vän gjorde för 6år sen förutom att denna gången så var det inte en vän utan det var en person som jag hade ett mer känslomässigt band till. 

men denna gång är det annorlunda, denna gång har jag ett jobb vilket jag inte hade för 6år sen när jag inte visste vad jag ville göra. denna gång så tar jag dagarna som dom kommer vissa dagar vill jag inte ens lämna sängen. denna gång känns det lite tuffare än sist för jag måste ta hand om mitt liv och jag har inte tid att bryta ihop nu. 

man säger att tiden läker alla sår och jag vet att det kommer det att göra denna gången också och det får ta tid det finns ingenting som är rätt eller fel när det kommer till den sorgen och saknaden som man bär på. 

Tänkte skriva lite om denna vecka som har varit en sorgsen vecka.. har nog aldrig varit så tankspridd som jag har varit under veckan men det kan man ju förstå.. 

Måndagen:

Jag vaknade tidigt kanske runt 3-4 jag gick upp och fick för mig att jag skulle färga håret, samt gå ner till Café Skåne och köpa en baguette. 

senare under dagen så hade jag även körlektion som gick väldigt bra även om man fick en tillsägning av att man borde ta tag i teorin nu.. 

jag passade även på att tatuera mig på måndagskvällen.. jag blev väldigt nöjd med min tatuering. 

det är en liten minnestatuering av människor som man har förlorat under åren. och att man själv står kvar på jorden. 

Tisdagen:

ja dagen innan begravningen av Ted. vad ska man säga kunde inte sova så bra under natten låg och vände mig och gav upp runt 5 så då gick jag upp. gjorde inte så mycket under dagen gick mest runt på stan och letade efter något som man kan ha på begravningen.. 

Onsdagen:

Denna dag kom med stormsteg.. dagen man aldrig trodde skulle få uppleva hände. denna dag var riktigt jobbig så fruktansvärd känslomässig och psykiskt påfrestande. men man lyckades ta sig igenom dagen ändå. 

Torsdagen:

Denna dag är den dagen då jag har börjat inse det som har hänt är faktiskt verklighet vaknade upp med obeskrivlig ångest utan att ha någon direkt anledning till det. chocken börjar väl lägga sig nu och man börjar vakna upp, när man egentligen borde ha insett det för längesen så känns allt fortfarande så oerhört overkligt att det finns inte. 

detta är ingen dröm utan det är verklighet och man måste börja vakna upp.. 

Fredagen:

Här är vi nu och klockan är 9:21 på morgonen och jag kom hem ca 7:45 och kan verkligen inte sova men jag måste för jag ska på läkemedelsmöte klockan 13:00 sen ska jag jobba natten.. kommer leva på koffein och socker inatt..

Igår var jag på Begravning. igår gick jag på den begravningen för den personen som jag trodde var min själsfrände, han som jag trodde skulle dela mitt liv med förr eller senare. 

Det var en väldigt fin begravning, precis så som han förtjänade att ha. Ted var/är en fin människa och jag hoppas att han har hittat sin inre frid och kommit till sinnesro. 

Minnena från våran tid kommer jag att bevara och aldrig glömma bort, du finns i mina tankar från dess att jag går upp tills att jag går och lägger mig. 

Livet blir ju inte alltid som man har tänkt sig. nu ska man bara komma tillbaks till en vardag så gott som man kan. 

Känner mig just nu så fruktansvärt ensam. jag har massor av människor runt omkring som bryr sig. men ändå saknas det något. 

jag saknar dig mer nu än någonsin, det är jobbigt vill kunna ringa dig men vet att du inte kommer att svara. vill kunna prata med dig men vet att det inte går. vill höra din röst en sista gång, vill känna din närhet. på onsdag ska du begravas och vad händer sen. hur går man vidare efter detta, det kanske låter fel att säga det nu men jag säger det ändå det känns som om jag har förlorat en stor del av mig själv. 

jag går till jobbet men även där känner jag att jag inte orkar jobba.. jag älskar mitt jobb men det känns inte kul att gå dit. jag går till jobbet för att få tankarna på annat. när jag kommer hem igen så börjar jag att tänka, tankarna går som på räls men som inte hittar någon slutstation. 

man har så många fina minnen tillsammans. det enda jag vill är att ha tillbaks dig vid min sida. jag hoppas du har det bra nu vart du än befinner dig och att du vakar över mig.