Igår var det Eurovision song Contest, eller som man mot slutet började att kalla denna musiktävling Balladovision då det kom den ena balladen efter den andra.
Man höll på att bli tokig mot slutet och tänkte att det säkert blir en ballad som vinner men ändå så satt man kvar och kollade igenom alla 27 bidrag. 

varje år så säger man att nästa år så ska jag inte kolla för det är inte värt det. men ändå så sitter man där år ut och år in och kollar och man blir lika nervös varje gång länderna ska ge sina poäng.

men igår var det ju mer nervigt än någonsin då Sverige kammade hem segern. inte för att vara sån men Måns Zelmerlöv är faktiskt en värd vinnare på alla sätt.


Grattis Måns till segern det är du värd. 

Nu har jag äntligen fått tummen ur och äntligen fyllt i rosetten på min tatuering som jag gjorde för ca 1 år sedan. , har även beställt stödstrumpor så jag kan överleva att jobba så mycket som jag gör utan att få svullna fötter. 

Jag har inte mått så bra under veckan. men ändå så kämpar jag vidare trotts att jag har fallit ner i dalen så försöker jag ändå att se en framtid även om det är svårt just nu så försöker jag ändå se ljuset i tunneln jag har mina mål och dom tänker jag slutföra, jag ger aldrig upp jag är en stark person, nu är det dags att klättra upp igen kommer sakta men säkert att krypa upp från dalen.

det får ta tid, livet är ingen dans på rosor man kommer stöta på motgångar längst med vägen. under mitt 27åriga liv så har jag lärt mig mycket med livet och jag kommer få lära mig så mycket mer och det kommer att komma mer motgångar men bakom varje motgång så kommer det en framgång.

Jag fick hem min utredning angående mina pengar som försvann från mitt konto.. i det brevet stod det att det var min pinkod som användes..

jag ringde till banken idag inte för att klaga utan att mest säga att jag var väldigt nöjd med utredningen men att dom jag misstänker fortfarande förnekar detta och dom bad mig att gå till polisen och göra en ny polisanmälan.

jag förstår inte hur man kan göra så mot någon efter 3års vänskap bara hugga en i ryggen på detta sätt det är för mig oförlåtligt.

jag hoppas innerligt att denna människa förstår hur sårad jag känner mig så mycket som jag har ställt upp för dig så behandlar du mig som om jag vore något man lätt kan slänga i papperskorgen.

jag är värd så mycket bättre, det enda jag vill är att få veta sanningen, jag blir sällan arg, jag är av naturen en rätt så lugn människa, jag vill förstå hur man tänker när man väljer att gå bakom någons rygg speciellt någon som ska föreställa sig vara min bästa vän.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare med min information, det känns just nu för jävligt rent ut sagt och känner att jag har fått nog.

men jag hoppas det var värt det för du förlorade en jävligt bra vän på köpet som kostade mig 5000kr sen kan du ställa dig frågan vad jag någonsin gjorde mot dig som gjorde att du tog detta beslut och så kan du se vad du kommer fram till för det finns nog ingen grund att stå på..

När man tror att allt har lugnat ner sig och livet kan återgå till det normala. då händer det något som man inte tror ska hända i alla fall inte en själv. Natten mellan Torsdag och Fredag så väljer någon människa som inte har någon skam i kroppen att plocka ut pengar från mitt konto.
pengar som skulle ha gått till resten av mitt körkort, Pengar som jag har kämpat för valde någon att stjäla ifrån mig.

när man redan har många bollar i luften och inte mår så bra psykiskt som man gjorde förut. så blir man helt matt och känner ingen ork.

Jag känner mig ovanligt lugn med tanke på situationen. jag har självklart anmält detta till polisen. inte nog med att pengarna stals från mitt konto så fick jag även mitt legitimation stulet.
allt händer på en och samma gång.

pengarna är verkligen inte allt, utan jag tycker mest synd om den personen som gjorde det, det är synd att man måste stjäla och göra livet surt för någon annan.
För att man själv ska kunna ha roligt för andras pengar. jag är inte arg på denna person jag kan bara inte förstå varför man skulle vilja göra något sådant, jag vet inte om det är fel på mig som inte blir arg utan mest tycker synd om denna tragiska människa..

Fast egentligen det enda jag kan vara är lugn för det är ingen Idé att bli arg för det löser ingenting, jag känner mest bara sorg för denna person som inte har vett nog att inse vad som är rätt och fel och hur det känns att kämpa för någonting som man verkligen vill ha.

Jag tror på att allt löser sig med tiden, och det tror jag det kommer att göra nu också oavsett om det sker detta året eller om några år så kommer det att vända oavsett hur skitit livet må kännas nu så har jag på känn att det kommer bli bättre.. 

Jag kan inte sova, vet inte riktigt vad det är som håller mig vaken, kan det kanske vara av att jag vaknade 4:30 av att en av mina katter kaskadspyr på golvet och blir tvungen att gå upp och torka rent. eller att jag efter att jag fick torka upp kaskadkräket började tänka på Ted. och hur mycket jag faktiskt saknar honom och hans närhet och hans värme. eller det faktum att jag nu har börjat ge upp en framtid med barn och bilda familj.

vissa träffar sin livs största kärlek i ung ålder. jag var i ung ålder när jag träffade min, men eftersom han hade ett trassligt förflutet med missbruk. så mådde hans psyke inte så bra, så han valde att avsluta sitt liv.

så här är jag nu tillbaks på ruta ett och känner mig ganska vilsen och vet inte riktigt hur jag ska organisera upp detta.

om man nu ska kalla det tur så känner jag ändå en stor lättnad över att jag inte var med honom under den tiden som han gjorde detta valet.

vi gled isär i Augusti förra året och han tog sitt beslut i November. så jag hade ju redan kommit över honom på ett sätt redan i november, men det var för jag då trodde att jag kanske hade en chans att få träffa honom igen.

det är aldrig lätt att förlora någon speciellt ingen man trodde skulle få spendera resten av sitt liv. man vet inte vad man har förlorat förrns det är borta.

jag kommer aldrig mer få träffa den personen som jag älskade mest. kommer aldrig få höra hans andetag, känna hans hjärta slå när jag sover tätt intill honom. sova i hans knä när han sitter vid sin dator och kollar på någon film.

ensak som jag faktiskt kan göra och det är att ta tillvara på den tiden som vi faktiskt fick ihop. och tänka tillbaks på det med ett leende på läpparna och önska att du vakar över mig och vägleder mig längs med vägen.

Jag mår bra även om det är lite tufft nu, livet är lite som en stege, nu ska man bara klättra upp på den igen och dit ska jag förr eller senare.

Nu ska förkylningen väck. 

Att vara sjuk är inte riktigt min grej. att ta det lugnt när man egentligen borde går mig på nerverna. så idag gjorde jag allt annat än att ta det lugnt. så jag istället traskade runt på staden med en vän. 

Åkte iväg till tatueraren och fyllde i min nya tatuering. 

Ja jag gjorde allt som man inte bör göra när man egentligen bör vara hemma och kurera sig. 

men imorgon är det en ny chans att i alla fall försöka att inte lämna hemmet om man bortser från att man måste ner till staden och köpa kattsand och kanske något gott till kvällen. 

Detta året ska jag lära mig att det är okej att ta det lugnt och att man inte behöver vara överallt helst samtidigt. 

nu ska jag sova är planen.. 

Årets första dag börjar ju bra, jag kunde inte sova under natten för jag hade ont i huvudet och hostade. så kände jag mig lite halvsjuk. (I alla fall mer än vanligt) när jag låg i sängen och funderade på om jag skulle sjukanmäla mig eller gå till jobbet och sprida smitta.

så valde jag tillslut att stanna hemma och kurera mig för engångsskull så lyssnade jag på vad jag behövde och inte på att mina kollegor på jobbet kommer nu få en tuff morgon bara för att jag bestämmer mig för att vara hemma. 

jag tror nog att min kropp säger ifrån nu, jag jobbar ju konstant känns det som både dag som natt och kväll så min kropp som ska bära mig genom livet får ta mycket stryk just nu.. 

men jag har fortfarande stort hopp på att 2015 kommer bli mitt år, för detta året kommer jag få mitt körkort i min hand..

Gott nytt år!!