Detta är jag en rätt så nytagen bild på mig själv från 2016. detta året är det 12 år sen jag flyttade till Göteborg eller ja Mölndal som ligger lite utanför Göteborg men som inte tillhör Göteborg som är en egen stad. men i alla fall dessa 12 åren har gått fort.

och jag har hunnit med så mycket, och som vanligt så är det ju lite med sorg och lite med glädje som man minns tillbaks i detta liv som jag får äran att kalla för mitt liv.

 första gången jag satte min fot i Mölndal var en vårdag i 2004 jag följde med min mamma som hade träffat en man i denna stad. och i Augusti 2004 så flyttade vi ner till den staden som jag skulle få kalla mitt hem och har gjort sen ja 12 år tillbaks.

jag kommer ju ursprungligen från Stockholm och tyckte detta var en jäkla håla med ett krångligt biljettsystem och jag var helt säker på att jag skulle flytta tillbaks till det som jag då kallade för mitt Hem.

men åren gick jag gick klart gymnasiet, jag har fått fantastiska vänner som har fått stått ut med mig under åren när jag har varit lite smågalen och gjort kanske inte mina bästa val. men ja vem gör inte dåliga val lite då och då hur ska man annars lära sig..

men det var har varit kämpiga år, jag har förlorat vänner längst med vägen vissa har huggit mig i ryggen en gång för mycket. och andra har jag tappat kontakten med. och en del finns inte med oss längre.
och den sista delen är en historia som jag kan ta en annan gång. det är en så länge ett rätt så nystartat kapitel i mitt liv som jag försöker att hantera så gott det går..

men klart det inte har varit enbart tragiska händelser under dessa 12 åren. under har varit mycket positivt också som mitt medlemskap i RFSL och RFSL Ungdom och hur mycket roligt jag har haft det bara genom att vara med i både styrelse och i Cafégruppen. har åkt på en och annan kongress höll på att komma med i HBT-Sossarnas valberedning 2009. och så har jag även hunnit utbilda mig till undersköterska och jag har ett jobb som jag trivs eller ja inte bara ett utan jag har två.

och nu håller jag på att körkort som jag snart är färdig med. så år 2016 kommer bli ett år med förhoppningsvis många möjligheter..

Det har varit en rätt så bra dag idag. trotts att jag inte kunde sova under natten, somnade kanske runt 3:00 men gick ändå upp klockan 7:00 för att jag skulle iväg och ta mitt första Cellprov ni vet där man ligger rätt så utblottad med bena i vädret och någon kör in verktyg i vaginan. det skulle jag göra klockan 8:15 jag hade funderingar på att avboka tiden även denna gången som jag har gjort alla andra gånger som jag har fått kallelsen. men tog svansen mellan bena och gick dit.
så nu har dom tagit provet så nu får man vänta 6-8 veckor innan man får sitt resultat, men annars har dagen varit bra. har sovit en hel del så har inte gjort så mycket..

så nu ska jag fortsätta att göra det jag har gjort hela dagen nämligen ingenting!!

Detta inlägg kommer att handla om min familj. och inte om den familjen som man kan tro att det för ja min mamma, pappa och mina syskon med mera, dom ingår ju i min familj och har en obligatorisk plats i min familj kategori.

men en familj kan innebära så mycket. det kan vara den relation man har till sina vänner och djur. eftersom mina föräldrar bor på olika ställen runt om i Sverige. en bor i Stockholm och den andra bor på Öland.

så har jag min egna familj här i Göteborg som består av mina vänner och mina katter. man föds in i en familj men man får en ny längst med vägen och det behöver inte innebära blodsband..

Jag tror att man kommer få nya familjemedlemmar längst med vägen, vissa kommer man att tappa kontakten med och andra inte..

det kommer alltid att finnas personer som lämnar en stor markering i livet och dom ska man hålla fast vid och aldrig släppa taget.

har dom senaste veckorna haft ett Doctor Who Maraton. har sett 8 säsonger på netflix fast har bara sett dom från 2005.
så nu kommer jag säga detta som alla andra gör som ser Doctor Who för första gången.. VART HAR JAG VARIT I HELA MITT LIV. varför har jag valt att missa detta???

okej jag blev frälst, men kan nog ha varit för att jag har streckkollat har kollat dag som natt kunde inte sluta även om jag intalade mig själv att ta en paus så blev det aldrig av.

men med det gjort så kanske jag kan återgå till det normala i livet och kanske kan börja drömma normala drömmar och inte bara om en massa Daleks och cypermen som kommer och invaderar i mitt hem.

och ja jag har en favoritdoktor men jag kommer inte säga vem det är men dom som läser denna blogg som jag uppdaterar så sällan kan ju gissa :)

Igår var det Eurovision song Contest, eller som man mot slutet började att kalla denna musiktävling Balladovision då det kom den ena balladen efter den andra.
Man höll på att bli tokig mot slutet och tänkte att det säkert blir en ballad som vinner men ändå så satt man kvar och kollade igenom alla 27 bidrag. 

varje år så säger man att nästa år så ska jag inte kolla för det är inte värt det. men ändå så sitter man där år ut och år in och kollar och man blir lika nervös varje gång länderna ska ge sina poäng.

men igår var det ju mer nervigt än någonsin då Sverige kammade hem segern. inte för att vara sån men Måns Zelmerlöv är faktiskt en värd vinnare på alla sätt.


Grattis Måns till segern det är du värd. 

Nu har jag äntligen fått tummen ur och äntligen fyllt i rosetten på min tatuering som jag gjorde för ca 1 år sedan. , har även beställt stödstrumpor så jag kan överleva att jobba så mycket som jag gör utan att få svullna fötter. 

Jag har inte mått så bra under veckan. men ändå så kämpar jag vidare trotts att jag har fallit ner i dalen så försöker jag ändå att se en framtid även om det är svårt just nu så försöker jag ändå se ljuset i tunneln jag har mina mål och dom tänker jag slutföra, jag ger aldrig upp jag är en stark person, nu är det dags att klättra upp igen kommer sakta men säkert att krypa upp från dalen.

det får ta tid, livet är ingen dans på rosor man kommer stöta på motgångar längst med vägen. under mitt 27åriga liv så har jag lärt mig mycket med livet och jag kommer få lära mig så mycket mer och det kommer att komma mer motgångar men bakom varje motgång så kommer det en framgång.

Jag fick hem min utredning angående mina pengar som försvann från mitt konto.. i det brevet stod det att det var min pinkod som användes..

jag ringde till banken idag inte för att klaga utan att mest säga att jag var väldigt nöjd med utredningen men att dom jag misstänker fortfarande förnekar detta och dom bad mig att gå till polisen och göra en ny polisanmälan.

jag förstår inte hur man kan göra så mot någon efter 3års vänskap bara hugga en i ryggen på detta sätt det är för mig oförlåtligt.

jag hoppas innerligt att denna människa förstår hur sårad jag känner mig så mycket som jag har ställt upp för dig så behandlar du mig som om jag vore något man lätt kan slänga i papperskorgen.

jag är värd så mycket bättre, det enda jag vill är att få veta sanningen, jag blir sällan arg, jag är av naturen en rätt så lugn människa, jag vill förstå hur man tänker när man väljer att gå bakom någons rygg speciellt någon som ska föreställa sig vara min bästa vän.

Jag vet inte hur jag ska gå vidare med min information, det känns just nu för jävligt rent ut sagt och känner att jag har fått nog.

men jag hoppas det var värt det för du förlorade en jävligt bra vän på köpet som kostade mig 5000kr sen kan du ställa dig frågan vad jag någonsin gjorde mot dig som gjorde att du tog detta beslut och så kan du se vad du kommer fram till för det finns nog ingen grund att stå på..