Denna vecka har varit en tuff vecka med blandande känslor av sorg, ilska och svek. 

Fick i början på veckan veta att en person som betyder väldigt mycket för mig har lämnat jordelivet. känner mig mest sviken på mig själv för att jag inte fanns där för honom dom senaste månaderna, jag visste ju att han inte mådde så bra under flera år. och man tänker lite på hur det skulle varit om jag hade funnits där för honom hade han tagit samma utväg. 

man har frågor som man aldrig kommer få svar på, som bara han vet. 

Första gången jag såg honom var den 1 maj 2012, jag hade precis kommit hem från en dagstur med några vänner och efteråt så gick vi till Andra lång och där såg jag honom han var den finaste människan jag någonsin hade sett det kändes som om all tid bara stannade och jag hoppades på att få se honom igen. och det gjorde jag också samma kväll på cafe publik på andra lång. sen åkte vi hem till en gemensam kompis och allt kändes bara så rätt. vi pratade hela natten om allt och ingenting. sen åkte vi tillsammans in till stan igen. varenda gång vi träffade varandra så hade man dom där fjärilarna i magen. 

Han hade ju problem med missbruk under den perioden som jag träffade honom, men var för blind för inse hur allvarligt det var för vad jag såg var ju den där charmiga killen med det fina leendet och dom fina ögonen. jag såg den han var och inte vad drogerna gjorde med honom. jag var med honom på sjukhuset när han hade fått en psykos. jag var med honom hela natten och dagen och åkte hem på kvällen när jag kände mig trygg för att lämna honom och jag visste att han var säker. 

det jag inte visste då var att det skulle dröja flera månader innan jag såg honom igen. jag får väl skylla mig själv som blev kär i en som var i missbruk men jag valde att börja träffa honom. sen höll han sig borta igen och denna gång höll han sig borta i ett år utan att säga någonting. men jag visste ändå att han var på ett behandlingshem för jag hade träffat hans mamma. 

sen när han väl kom ut från behandlingshemmet så började vi få kontakt igen. och det kändes konstigt. jag blev så förvånad av att se honom att jag inte visste vad jag skulle säga det blev en konstig stämning. men jag beslutade ändå för att fortsätta att träffa honom för det jag kände var ändå så pass starkt att jag ville vara med honom 24/7 om jag kunde. vi träffades i några månader innan han föll tillbaka till det gamla han slutade höra av sig, slutade att svara på sms. jag väntade på honom naiv och kär som jag var. och när han kom tillbaks från denna period så har han träffat någon ny och hela min värld rasar samman. då har jag spenderat två år av mitt liv med att undra vart han har tagit vägen, vad han gör, hur han mår, så vi lämnade varandra i augusti detta året. och nu när jag precis har kommit över honom och börjat ens tänka på att börja träffa andra så får jag veta att han har gått bort. och nu rasar världen igen som jag har byggt upp. och det enda jag kan tänka på nu är att sista gången vi skildes åt var jag så fruktansvärt arg och besviken på honom för att han inte valde mig. 

så denna vecka har inte varit den bästa veckan direkt, men jag kommer klättra upp på stegen igen.. jag är en stark människa som klarar det mesta.!

Vila i frid! Ted John Smith < 3