jag har gått igenom detta förr och jag kommer ta mig igenom detta igen..

Det är aldrig lätt att förlora någon som står en nära.. för ca 6år sen så tog en av mina bästa vänner livet av sig och under den tiden så bodde jag i ett kollektiv och trodde jag hade hela världen framför mig, jag gjorde saker som en vanlig 20åring gör, vilket är att umgås med sina vänner och försöker hitta sig själv man hade nyss tagit studenten och trodde att man var mer vuxnare än vad man egentligen var. 

Den 5te februari 2008 så rasade hela min värld samman. man kommer ihåg det som om det vore igår, man har ju med åren lärt sig att hantera sorgen av sin förlorade vän genom att ha åkt in fram och tillbaka till psyket och man har varit oerhört ostabil men ändå lyckats överleva och fått sig en hyfsat stabil vardag. 

när man har byggt upp sin värld igen, man har en utbildning och man har en inkomst varje månad och man känner att livet är hyfsat okej ändå och man står stadigt på benen igen och är redo att möta vardagen och man vaknar upp varje morgon och inser att livet är ju ändå rätt så bra ändå. 

så händer det som verkligen inte får hända ännu en person som står mig nära har går bort i samma tragiska händelse som min vän gjorde för 6år sen förutom att denna gången så var det inte en vän utan det var en person som jag hade ett mer känslomässigt band till. 

men denna gång är det annorlunda, denna gång har jag ett jobb vilket jag inte hade för 6år sen när jag inte visste vad jag ville göra. denna gång så tar jag dagarna som dom kommer vissa dagar vill jag inte ens lämna sängen. denna gång känns det lite tuffare än sist för jag måste ta hand om mitt liv och jag har inte tid att bryta ihop nu. 

man säger att tiden läker alla sår och jag vet att det kommer det att göra denna gången också och det får ta tid det finns ingenting som är rätt eller fel när det kommer till den sorgen och saknaden som man bär på.